Everyday Girl

När jag gick i tvåan så hade vi varje fredag högläsning med de andra tvåorna i min klass. Vi gick nämligen 6 åringar, ettor och tvåor i samma klass. Självklart pratar jag om grundskolan nu. Hur som helst var dessa fredagar en ren mardröm för mig. Vi satt runt ett bord och så skulle vi turas om att läsa högt i en bok. Självklart var det inte en så svår bok, men det tyckte jag då. Jag kommer verkligen ihåg exakt hur jag kände, exakt hur jag mådde, exakt vilken panik jag hade inom mig. Jag som är så väldigt blyg sa självklart ingenting till läraren att jag tyckte det var så himla jobbigt att läsa högt. Så fort vi hade satt oss i denna HEMSKA ring och den första personen började läsa så fick jag migrän. Herregud, vad ont i huvudet jag fick. VARENDA fredag. VARENDA jävla gång. Och jag kommer ihåg hur jag fick ursäkta mig för jag fick så ont i huvudet att jag inte kunde stanna kvar. Min huvudvärk var ingen som helst ursäkt och jag ljög inte en enda gång, eftersom att jag suger på att ljuga. I alla fall, jag fick verkligen migrän. Varje fredag fick pappa hämta mig från soffan där jag låg på och gnydde pga. min huvudvärk. Pappa trodde inte alltid på mig, vilkt jag kan förstå eftersom att det verkar ganska så misstänktsamt att jag blev sjuk varje fredag, just på högläsningslektionen. Men så var det, och nu i efterhand förstår jag att det var för att jag tyckte det var så otroligt jobbigt och min kropp tvärvägrade. 

 

Därför tror jag att jag fortfarande har svårt för muntliga redovisningar även idag. Får fortfarande kallsvettningar och det känns som magen ska vrida sig ut och in pga. nervositet. Men det har blivit bättre. Hela tiden blir det bättre men känner mig aldrig riktigt lugn inför just muntliga redovisningar.